I denna personliga och kunskapsrika essä söker författaren ringa in vad som är drivkraften bakom Anita Gordhs arbete med ljus. Det svar han presenterar blir samtidigt ett inlägg i en filosofisk debatt som pågått sedan Platon. Det handlar om avståndet mellan abstraktion och materia, mellan renhet och kaos. Hur uppnå en balans mellan dessa poler? Texten tar med läsaren på en fascinerande vandring genom alkemins och mystikens landskap. Slutrepliken fälls av ängeln Damiel i Wim Wenders film "Himmel över Berlin": "Jag har lämnat det idealas sfär och de renaste abstraktionernas rymd, vikt ihop mina vingar och skaffat mig jordisk erfarenhet. Jag kan känna åtrå, nyfikenhet och förvåning. Jag ser materiens färger." Boken är formgiven av Patrik Leo och rikt illustrerad. Anita Gordhs nya verk har fotograferats av Mathias Johansson. Förord av Elis Eriksson.