Undertiteln Från människans slutskede ska egentligen uttydas "Från mänsklighetens slutskede". Ett antal forskare, politiker och några intellektuella samlas på en kursgård vid Öresund för att i avskildhet diskutera frågan om hur man löser det demografiska problemet. Allt färre ska försörja allt fler, människor visar allt mindre benägenhet att dö.Under diskussionerna utmejslas två alternativ. Det ena bygger på införandet av starka incitament för att människorna frivilligt ska avsluta sina liv, det andra bygger på betydligt mer aktiv utsortering. Någon röst påminner om de etiska problemen, men det praktiska perspektivet segrar i diskussionerna.När denna satir formulerades var problemet med den åldrande befolkningen tämligen hypotetiskt, idag är det en central fråga som sysselsätter varje samhällsforskare och det bryter in i varje politisk diskussion om bevarandet av välfärdssystemen utan att någon kan visa på defintiva lösningar. Detta motiverar en nyutgåva.Den tyska översättningen uppmärksammades nyligen av författaren Hans Magnus Enzensberger i Tysklands viktigaste tidning med orden: "Wijkmark var några decennier före sin tid, och det han hade att säga om västvärldens demografiska problem var förmodligen för obehagligt för att någon skulle vilja ta honom på allvar. Sedan dess har verkligheten, t ex i form av dödshjälpsdebatten i Holland, kommit ikapp Wijkmarks reflektioner. Det är därför hög tid att ta dem till sig. De lämnar vad gäller klarsynthet och kallblodighet inget övrigt att önska."