Du och jag och Selma av Elin Pettersson är en ungdomsroman om Emma och Elsa, oskiljaktiga vänner tills något tragiskt sker. Emma upplever en förlamande sorg, så svår att hon förlorar verklighetsuppfattningen. Men en dag möter hon någon på biblioteketUtdrag ur boken: Jag cyklar men det känns som om jag flyger. Det susar i öronen och ögonen tåras. Små droppar rinner ut längst med mina tinningar fö

Pettersson, Elin Du och jag och Selma Publiceras i BTJ-häftet nr 14, 2015. Lektör Agneta Willans Recension Du och jag och Selma är en ungdomsbok vars tema är vänskap/kärlek mellan två tjejer i högstadiet men också djup sorg när den ena förolyckas, så djup att Emma, som blir kvar, tappar verklighetsuppfattningen. Hennes förolyckade kompis Elsa dyker upp lite överallt där Emma och hon brukade vara tillsammans. De talar med varandra – men så plötsligt försvinner Elsa igen. Emma går i åttan på högstadiet, ”den värsta klassen någonsin med IQ-befriade killar och självupptagna tjejer”. Så möter hon Bok-Bea i biblioteket. Hon är ett år äldre och tipsar Emma, som ska skriva om Selma Lagerlöf, om en bok som hon själv gjort ett arbete om när hon gick i åttan. På detta sätt börjar deras vänskap som övergår till kärlek och det gör att Emma till sist kan släppa taget om Elsa. Bokens språk är beskrivande och flyter väl. Berättelsen utspelas i nutid, miljön och vardagen som beskrivs är lätt att känna igen sig i. Romanen beskriver på ett finstämt sätt Emmas liv; sorg, svårigheter i skolan, vänskap och hur hon vågar ta steget och komma ut - att våga visa sin kärlek till Bea. Författaren Elin Pettersson är jurist och engagerad i kvinnorättsrätts- och HBTQ-frågor. Huvudpersonen i boken är Emma, som går i åttan på högstadiet. Hon är en ganska ensam ung tjej, trivs inte i skolan och sin stökiga klass. Men hon har en väninna, Elsa, som lättar upp livet: "Det finns dagar jag tror jag skulle dö om jag inte hade Elsa". Det är vänskapen mellan Emma och Elsa, en vänskap som slutar i tragik, som är huvudtemat i boken. Elsa omkommer nämligen, då hon och Emma var ute på promenad; Elsa sprang, trots Emmas varningsrop, under bommarna på ett järnvägsspår och krossades av tåget. Emma råkar ut för en sorg och depression, som utvecklas till psykos. Vänskapen mellan de båda flickorna är mycket fint skildrad. Flickorna är mycket olika varandra. Elsa ser bra ut, är glad och pigg, lyckas bra i skolan. Emma tycker åtminstone själv att hon är ful och har svårt för sig i en del ämnen, inte minst i kemi. Båda vantrivs i den stökiga klassen "med IQ-befriade killar och självupptagna tjejer." Men de ger varandra styrka och glädje, då de träffas och pratar och röker cigarretter i hemlighet. Den starka gemenskapen tar sig också fysiska uttryck; de kan t ex lägga sig bredvid varandra på en säng, hålla varandra i handen och se på stjärnorna. Också miljön de rör sig i är fint skildrad, framför allt skolmiljön men också hemmiljön. Emma har en bra relation till sina föräldrar och farföräldrar. Men det är Elsa, som förstår henne! Elin P. har byggt upp skildringen på ett mycket fint sätt. Den kommande tragedin antyds redan från början på olika sätt. Först i en Prolog, där olyckan nämns: "Jag minns att vi hade bråttom. Jag minns det klingande ljuset och bommarna som sakta gick ner. Utan att se dig för smet du under. Tåget kom och släpade dig med sig, ut ur mitt liv. Har du saknat någon så mycket att du tappat bort dig själv? Det har jag". Gunnel Becker fil. lic., sekreterare i SL-sällskapet (Göteborg)