En av de absolut mest kända och hyllade amerikanska författarna, mannen bakom en av de mest absurda och skakande skildringarna av andra världskriget, gör comeback långt in i pensionsåldern. Kurt Vonnegut har skrivit sin självbiografi – rappt, kort och mycket roligt. Kurt Vonnegut har en lång och slingrig karriär som författare bakom sig. Han är en av de få nu levande författare som har förstahandskunskap om hur det var att strida under andra världskriget – han tjänstgjorde som infanterist, tillfångatogs av tyskarna och arbetade under en period i kylrum i Dresden. Det var så han blev ögonvittne till den fasansfulla brandbombing av staden – de allierades största övergrepp under kriget – som han skildrat i Slakthus 5. Länge var Kurt Vonnegut ansedd enbart som sf-författare, men de filosfiska resonemangen, den halsbrytande humorn och den vassa samhällskritiken blev alltmer framträdande i hans böcker. Han har varit en både arg och road upprumpare av Washingtons makthavare, inte minst i Burfågel som Norstedts gav ut 1980. Nu är Vonnegut 84 år gammal och har fått ett andra genombrott med den självbiografi ska lilla boken En man utan land, i både USA och England, där den citerats och omnämnts flitigt som en av Vonneguts roligaste och bästa verk. I korta kapitel interfolierade med små vonnegutska tänkespråk och diagram berättar han om sin syn på litteraturen, Bush, miljöförstöringen och om sin tid som Saab-försäljare. (Han fick lägga av med det för 33 år sedan eftersom det gick så dåligt att sälja denne enligt Vonnegut så usla bil. Vilket också är förklaringen till en av de stora mysterierna i vår tid: varför Vonnegut aldrig fått Nobelpriset. Norskt ordspråk: ”Swedes have short dicks but long memories.”) Så går det på. En bok för alla som köpt och läst Michael Moore – men han är både roligare, surare och bättre än Moore. Och framför allt – han har långt minne ....