Gustaf Wingrens skarpa kritik mot sin teologiska samtid var riktad mot försöken att framställa den kristna tron genom att renodla och isolera vad som uppfattades som specifikt kristet så att detta ställdes i motsatsställning till skapelsen och det allmänmänskliga. 

Mot en sådan kristendomstolkning hävdade han med emfas, att det som faktiskt är egenartat och unikt i evangeliet endast låter sig förstås om man också aktualiserar det som gemensamt för alla människor. Det råder med andra ord en fundamentalt positiv relation mellan skapelse och frälsning, mänskligt och kristet.    

Den olägenhet av övergående art som bestod i att Wingrens första dogmatik presenterades i två separata böcker Skapelsen och lagen (1958) respektive Evangeliet och kyrkan (1960) kom länge att bli bestående. Här har de båda  volymerna förts samman under den övergripande titeln En kristen tro, vilken markerar den dialektik av öppenhet och egenart som är så utmärkande för Gustaf Wingrens teologi.   

Boken innehåller även ett förord av Bengt Kristensson Uggla, "Människans återställelse" , som introducerar läsaren i Gustaf Wingrens teologiska tänkande.