Jakob och hans herre adelsmannen är på resa på franska landsbygden. Herren får tråkigt och begär att hans talföre tjänare ska berätta om sina kärlekseskapader. Jakob lyder gärna, men blir avbruten. Oupphörligen blir han avbruten. Av tillfälligheter, upptåg och urspårande resonemang, av allsköns lösa existenser, av författaren själv och av ständigt nya berättelser. Vilka i sin tur avbryts. Oupphörligen.   Men vad gör väl det? Allt står ju ändå redan skrivet i den stora rullen därovan. Inte sant? Encyklopediredaktören, upplysningsmannen, erotikförfattaren, konstkritikern med mera Denis Diderots antiroman Jakob Fatalisten är tillkommen i omgångar mellan 1765 och 1780, en tid då romaner ännu var lågstatuslitteratur. Den har roat och fått fart på tankarna hos Goethe och Hegel, Marcel Proust och James Joyce. Och oupphörligen hittar den nya läsare. Trots att den inte står skriven i den stora rullen därovan. Eller kanske just därför.   David Sprengels översättning från 1925 återges här i oförvanskad form under redaktion av Jan Stolpe. Sven-Olov Wallenstein har skrivit efterordet.