Hon är en välkänd författare som lever i ett slags symbios med två män: hennes älskare Ivan, som bor på andra sidan gatan och sällan har tid för henne, och den gåtfulle Malina som hon delar våning med. Förhållandet till de två männen väcker hennes tankar på plågsamma övergrepp som länge legat bortträngda i hennes personlighet. Efterhand blir Malina allt viktigare för henne i beslutet att konfrontera sin förtvivlan och självdestruktivitet. Ingeborg Bachmanns stora roman handlar ytterst om minne och skuld. Hennes sätt att skildra en kvinnas strävan att slå sig fri från ensamheten och istället söka kärlek har gjort Malina till en av 1900-talets starkaste personskildringar. Romanen är fragmentarisk, skriven på ett slags tillståndsprosa som sedan boken kom ut 1971 inspirerat flera av de viktigaste tyskspråkiga författarna, såsom Thomas Bernhard, Peter Handke, Elfriede Jelinek och Christa Wolf. Romanen ställer frågan om språket i en tid strax efter världskrig och förintelse. Kan konsten och litteraturen förmedla livsbejakelse i en tid som så starkt präglas av människans ondska? Malina blev den enda romanen som Ingeborg Bachmann hann färdigställa före eldsvådan i Rom som så tragiskt ändade hennes liv 1973. Malina är översatt av Linda Östergaard, som också skrivit efterordet. När man kommer i kontakt med böcker av riktigt hög litterär halt finns det en sort tveklöshet i känslan. Det är tryggt att finnas i en så bra text, hur labila tillstånd som än presenteras. Så är det med Malina. - Maria Schottenius, Dagens Nyheter Utan Malina ingen Herta Müller eller Elfriede Jelinek - Martin Lagerholm, Svenska Dagbladet Det går knappast att övervärdera utgivningen av österriska Ingeborg Bachmanns Malina. - Henrik Petersen, Helsingborgs Dagblad Ingeborg Bachmanns roman "Malina" - lysande och lyhört översatt av Linda Östergaard - är en virvel av förtrollande ord, man dras motståndslöst ner i en mörk malström av antydda hot, av ständiga förskjutningar av händelseförloppen. Stämningen förtätas. - Christer Enander, Tidningen Kulturen