"Jag såg en tunn, svart, smutsig och illaluktande tjej. Mitt hjärta höll på att brista när jag såg henne. Det var hennes mörka, tomma ögon som väckte min stora förtvivlan. Att ett par ögon kunde spegla så mycket tomhet hade jag aldrig upplevt eller sett. Framför mig satt en svart gestalt som inte längre kändes som mitt barn. Jag visste att om vi bara kunde ta bort den svarta masken så fanns min Emelie där inuti. - Snälla Emelie, jag ber dig, du kan väl försöka ta tag i dig själv nu? tiggde jag i förtvivlan. Jag orkar inte se dig så här längre. Du måste förstå att familjen håller på att gå under men framför allt handlar det om ditt liv, om hur du ska komma tillbaka. Jag finns här men du måste själv vilja leva igen. Jag ber dig! snyftade jag".