Med utgångspunkt i sina anteckningsböcker de legendariska »krigsdagböckerna« berättar MARGUERITE DURAS en rad historier från krigsåren. Personerna i Smärtan är skyddslöst utlämnade till samhällsapparaten, ledarna och politiken. Isolering och väntan genomsyrar boken, men också förvirring, skuld och vrede. Här berättas om en kvinna som väntar på sin deporterade man, men också om angivarens väntan på en oviss dom. Och om den judiska flickan som lever bakom draperier tillsammans med en dam som säger att »om tyskarna kommer så öppnar jag dörren och skjuter först dem och sedan oss.«