Med några månaders mellanrum fick livet mig att bevittna de två saker som skrämmer mig mest av allt: ett barn som dör från sina föräldrar och en ung kvinna som dör från sina barn och sin make. Någon sa då till mig: du som är författare, varför inte berätta vår historia? Det var ett beställningsuppdrag, och jag åtog med det. Det var så jag kom att beskriva vänskapen mellan en man och en kvinna, båda tillfrisknade från cancer, båda med skador i benen, båda två domare med civilrättsärenden av överskuldsatta i Vienne som sitt arbetsfält. Den här boken handlar om liv och död, om sjukdom, om extrem fattigdom, om rättvisa och isynnerhet om kärlek. Och allt är sant. E.C. Carrère skriver sig längre och längre in i den mänskliga varat, och med denna dramatiska och samtidigt stillsamma bok har den franska dokumentär­romanen funnit sin mästare.