Romanen Bränt barn var den då 25-årige Stig Dagermans sjunde verk efter debuten med Ormen 1945. Ingen annan av hans böcker mötte ett sådant förhandsintresse från kritikerkåren - och romanen höll vad den lovade.
Stig Dagerman skrev Bränt barn i en fiskarby i Bretagne under några sommarmånader 1948; han skriver själv i en artikel att den tillkom "i stor ensamhet i ett låst rum i en sovande fransk by med en kontinent mellan författaren och dem han svikit." Till sin förläggare i Stockholm skriver han att den ska "handla om kärlek och sorg i ett arbetarhem på Söder".

Romanens huvudperson, Bengt, befinner sig i ett förtvivlat inre uppror efter moderns död. Han förälskar sig i faderns nya kvinna och de inleder sitt förbjudna förhållande. Det är en mycket ung mans öde som skildras i en roman fylld av återhållna känslor och starka urladdningar, som gestaltar vådan av att ge sig åt lågan.

Stig Dagerman, 1923-1954, framstår genom sin originalitet, kreativitet och intensitet som ett av de största inom den moderna svenska litteraturen.

Med kommentarer av Dagerman-kännaren Hans Sandberg.