Vad kan man förvänta sig när en erfaren och framgångsrik regissör och filmmanusförfattare publicerar sig i romanform? En anslående och engagerande grunidé? En effektiv dramaturgi som driver berättelsens handling framåt med en närmast filmisk "klipteknik"? Ett visuellt språk som skapar outplånliga bilder hos läsaren? Norska Anja Breiens bok Kaniaw uppfyller alla dessa förväntningar.

När texten dessutom förmedlar dramatik, emotionell turbulens och hisnande äventyr med rötter i högaktuella problemställningar om kulturklyftor och hedersrelaterat våld blir det uppenbart att även etablerade yrkesskribenter kan ha något att lära av Breiens berättarteknik.

Handlingen tar oss från ett oväntat möte i Damaskus via ett djärvt beslut i Oslo till den unga norska kvinnan Kaniaws resa under falsk identitet till familjens rötter i irakiska Kurdistan, i ett försök att lösa konflikten mellan släktens krav och traditioner och kärleken till norrmannen Dag. Är det en infernaliskt skickligt spunnen intrig eller, som författaren lägger upp till, en autentisk skildring i lätt maskering? Som läsare svävar man i njutningsfull ovisshet, och inströdda amatörfotografier förstärker den dokumentära prägeln. Oavsett autenticitet är detta en stark och omskakande roman, berättad med både psykologisk skarpsyn och stor medkänsla.

Kaniaw har väckt stor uppmärksamhet i Norge och har, bara ett år efter publiceringen, fått status av obligatorisk läsning vid Oslo Universitets fakultet för nordiska språk och litteratur. Nu kommer boken i svensk utgåva på APEC förlag. Svenska läsare är bara att gratulera.