I Karlstad har jazzen fört en växlande tillvaro under många år. Här berättas konkret och jordnära om utvecklingen från brukens musikkårer, via dansorkestrar som mer och mer plockade upp jazzens språk, till en livaktig och självständig musik som tagit sig många uttryck. Här speglas i välskrivna ord och många bilder en utveckling under 140 år, från 1860-talet till millennieskiftet. Här finns utblickar nationellt och internationellt. Och här finns svaren på många av de eviga frågorna: Kunde Sten Broman recensera jazz? Varför lämnade Siljabloo i raseri scenen på Sandgrund? Var det på Färjestads travbana som Monica Z säkrade sitt engagemang i Ib Glindemanns storband? Varför spelade Stan Getz Ack Värmeland på Mariebergsskogen? Klagade verkligen de inlåsta på polisstationen på det höga ljudet från Jazz Spectrum? Tog Eje Thelin död på jazzlivet i Karlstad? Blev någon i Gränslösa Kapell åtalad för gruppens musiköverfall? Fick statsminister Bildt höra Carlstad Big Band och Lill-Babs spela Fyra Bugg och en Coca-Cola?