I denna studie undersöker Hedvig Härnsten vad gester – tysta, fysiska rörelser – fyller för funktion i litteraturen och huruvida litteraturen själv kan gestikulera. Litteratur består av ord, inte av kroppar som rör sig. Ändå försöker vissa författare att få litteraturen att tala utan ord, som vore den en kropp. Vid tiden för modernismens genombrott invaderas konsten av gester och litteraturen är inget undantag. Men vad händer med gesterna när de förvandlas till svarta tecken på boksidorna? Kan man tala om en litterär gestik?  Med utgångspunkt i fyra författarskap – Henri Michaux, Franz Kafka, Nathalie Sarraute och Lars Norén – utforskar Härnsten varför åtbörder letar sig in i språket och hur det påverkar litteraturens innehåll och form. Språkets åtbörder tecknar en djuplodande bild av vad litterär gestik är, både som ett estetiskt problem och som en tendens i den litterära modernismen.