Vilhelm Ekelund (1880-1949) tillhör en av de stora inom svensk litteratur. Mest känd är han för sin symbolistiska lyrik, men han skrev även en lång rad betydelsefulla essä- och aforismsamlingar. Poetiskt var Ekelund inspirerad av Ola Hansson, som han ansåg vara den mest betydelsefulla poeten i Sverige sedan Erik Johan Stagnelius. 1916 och 1924 tilldelades Ekeund Samfundet De Nios Stora Pris. Han tilldelades även Frödingstipendiet, Bellmanpriset och Tegnérpriset samt blev 1937 hedersdoktor vid Lunds universitet.

Efter en längre sejour i Tyskland, främst Berlin, samlar Ekelund sina tankar i Tyska utsikter (1913). Boken är en mångskiftande samling resebetraktelser, författarporträtt, dagboksskisser, prosadikter, essäer, kåserier och aforismer. Författaren fokuserar inte enbart på litterära frågor och idéernas inre värld, utan i lika hög utsträckning på den enkla människans sociala utsatthet.