Europeiska kvinnor har uppnått viktiga rättigheter under de senaste 200 åren. Jämlikheten har ökat under 1900-talet men är långt ifrån uppnådd. Dagens ojämlikhet har sin tyngdpunkt på arbetsmarknaden och uppdelningen av arbete i "kvinnliga" och "manliga", hävdar Ulla Wikander i denna bok om kvinnoarbetets utveckling från den franska revolutionen fram till 1950.
Det går inte att tala om kvinnors positioner i arbetslivet eller i samhället utan att sätta dem i relation till mäns. Majoriteten av männen har liksom kvinnorna fått det materiellt bättre i Europa under de senaste 200 åren. Men hur har skillnaderna mellan mäns och kvinnors villkor förändrats? Och hur har skillnader trots den allmänna standardhöjningen och demokratiseringen kunnat förbli ganska stora? Hur har de upprätthållits?
För att förstå det blir det viktigt att göra en skillnad mellan kvinnors lönearbete och genusarbetsdelningen, det vill säga hur arbetet tycks förbli fördelat efter biologiskt kön mer än efter kompetens.
Boken Kvinnoarbete i Europa 1789-1950 ger en personlig och vetenskaplig tolkning av vad som hänt på arbetsmarknaden under industrialiseringen och demokratiseringen.

Ulla Wikander är verksam på ekonomisk-historiska institutionen vid Stockholms universitet med arbetsliv och kvinnors organisering som huvudsakliga forskningsområden. Hon har det senaste årtiondet studerat relationen mellan kvinnor och män i arbetslivet med en feministisk materialistisk inriktning.