När funktionalismen bröt fram i Sverige under 1930-talet hade den nya riktningen redan förebådats av en handfull föregångare. Bland dessa fanns Kooperativa förbundets arkitektkontor, KFAI, som med utgångspunkt från rationella principer utförde flera banbrytande arkitektuppgifter för kooperationen. KFAI:s första pionjäranläggningarna uppfördes på Kvarnholmen i Nacka och omfattade till att börja med en spannmålssilo efter ritningar av Olle Thunström och Eskil Sundahl 1926–27 samt den något år senare uppförda havrekvarnen ritad av Artur von Schmalensee. Då en omdaning av det forna industriområdet på Kvarnholmen projekterades i början på 2000-talet väcktes fråga om att byggnadsminnesförklara och restaurera havrekvarnen. Men det byggnadstekniska skicket var så dåligt att en restaurering var utesluten. Man valde därför att i ett kontroversiellt projekt riva stora delar av den sedan år 2016 byggnadsminnesförklarade kvarnen för att på samma plats uppföra en exakt kopia. Som en del av förarbetena inför rekonstruktionen ingick det att göra en utredning kring hur kvarnen fungerade och att identifiera kvarvarande delar av den processtekniska utrustningen. Det är den utredningen som presenteras i denna bok. Här skildras tillverkningen med utgångspunkt ifrån det skick kvarnen var i år 2013 då dokumentationen genomfördes.