För runt tio år sedan reste jag från Stockholm till Paris, därifrån till Wien och Prag, och sedan vidare ― till Kyjiv. Varje ny stad medförde en tydlig förändring i min självuppfattning. Enbart i Wien fångade jag upp Östeuropas atmosfär, eller Centraleuropas. Den känslan följde med mig på resan österut, till den tjeckiska och ukrainska huvudstaden. Rysslands sydvästra gränsregioner, däribland trakterna kring Voronezj där jag föddes och växte upp är en del av min psykogeografiska historia.

Och jag säger er, herre som slav,
prästerskap och menighet tillika,
att mitt hemland är Östeuropa,
så lyder mitt svar som stadsbo.