Det här är Alf Nilssons tredje bok om Homo Psychicus, den psykiska människan. De två tidigare böckerna är Om Homo psychicus uppkomst (2005) och Det omedvetna i nya perspektiv (2009). Ingång till samtliga tre böcker är utvecklingsperspektivet, den evolutionära utvecklingen såväl som barnets ontogenetiska utveckling. I tidigare böcker har Nilsson härlett drifterna/behoven och affekterna som människans grundläggande motivationssystem; handlingen/sensomotoriken, varseblivningen, kognitionen och språket som människans öppningar mot den yttre likaväl som den inre världen. Fokus i den här boken är det främmande som det framträder i olika skepnader under barnets utveckling till vuxen. I spåren av den härledningen urskiljer författaren också olika riktade motiv intentionen, önskan och längtan som de, med referens i de medfödda affekterna, framträder under utvecklingen till vuxen människa.