ORATION TILL SKALDER OCH KUMPANER är ett av de prosastycken Erik Axel Karlfeldt (1864-1931) skrev under sina sista år. Efter den monumentala diktsamlingen Hösthorn, 1927, var Karlfeldt beredd att pröva nya vägar. Han förberedde en essä- och tankebok, Fridolins husapotek. Några sena dikter visar att även hans poesi var på väg att förnyas. Men Karlfeldt avled våren 1931 och det finns bara ansatser och brottstycken kvar. Hans diktning tilldelades Nobelpriset samma år. Sommaren 1930, då orationen skrevs, ventilerade Karlfeldt sina tankar om poesi, samhälle och tidens idéer i en intervju med en ung dansk journalist, Carl Henrik Clemmensen. Intervjun återges här tillsammans med några notiser om Clemmensens senare öde med förvecklingar in i vår egen tid. Redaktören Christer Åsberg ger också en presentation av Karlfeldts oration.