Författaren Stig Lundberg behandlar två frågor i denna bok. För det första frågan om vilka folkungarna var och för det andra vad de ville uppnå. Han går dels igenom några av de viktigaste forskarna som skrivit om folkungarna, dels analyserar han en rad källor som berör folkungarna och deras uppror under 1200-talet. Folkungarna är beteckningen på en grupp stormän som agerade under 1200-talet i Sverige. De uppträder i en rad olika typer av källmaterial från 1200- och 1300-talen. Författaren har haft ambitionen att gå igenom större delen av de berättande källorna som omnämner folkungarna och deras aktiviteter, för att därigenom kunna definiera dem som grupp och identifiera olika individer.
Under de senaste två århundradena har forskningen beskrivit folkungarna på flera olika sätt. En del forskare har sett dem som en släktgrupp där Birger jarl och hans kungliga ättlingar stått i centrum för intresset. Andra forskare har menat att folkungarna i stället varit en oppositionell uppländsk stormannagrupp med en över tiden sammanhållen politisk agenda. I denna bok formuleras en annan åsikt utifrån ett detaljstudium av så väl berättande källor som kvarlevor. Vad var det som folkungarna ville åstadkomma? Även om detta har det under lång tid funnits en intensiv debatt, såväl inom forskningen som bland den historieintresserade allmänheten. De som har uppfattat folkungarna som en släktgrupp bestående av Birger jarls förfäder och jarlens kungliga ättlingar har uppfattat folkungarna framför allt som en statsbyggande och framsynt elit vars mål var att bygga ett starkt Sverige. De som däremot sett folkungarna som en upprorsrörelse just mot Birger jarl och hans kungliga ättlingar har uppfattad dem som en konservativ uppländsk gruppering som motsatte sig en starkare kungamakt och en fristående kyrka. Även i denna fråga kommer författaren fram till en alternativ tolkning.