"Frälsningens skönhet" är skriven av en ordenssyster och är resultatet av många års bön, meditation och studier. Lectio divina - andlig läsning under bön och meditation - är ett viktigt inslag i en ordenssysters liv. I denna lectio divina dras ingen skarp gräns mellan "andlighet" och "teologi". Här är inte andligheten främst en subjektiv erfarenhet och teologin en intellektuell sysselsättning. I tidebönerna, den sakramentala tillbedjan och den inre bönen erfar man som en levande verklighet det som tron bekänner och talar om. Kristendomen är en erfarenhetsreligion, men inte i motsättning till eller avståndstagande från trons formuleringar och den reflekterande meditationen. Tron tillägnas och fördjupas alltmer i det sakramentala och det gudsvigda livet, och denna erfarenhet artikuleras i den kyrkligt förankrade teologin. Ur professor Gösta Hallonstens efterord