När den svenska armén kapitulerade efter slaget vid Poltava 1709 var det förutom alla soldater 1 600 kvinnor och barn som blev ryssarnas fångar. Flera hundra andra kvinnor blev fångar när de tre fästningsstäderna Narva, Riga och Viborg föll. Det finns inte mycket uppgifter om kvinnornas öden under Karl XII:s krig. Karolinerna har inte berättat mycket om sina fruar. Det vanliga var ju att kvinnor och barn stannade hemma medan männen drog i fält. Men till arméns ständiga följeslagare hörde marketenterskorna. Med i trossen följde också bagerskor, tvätterskor och kökspigor. Många hustrur och barn tvingades också följa med sina män i kriget. Medan fruarna till de indelta soldaterna kunde stanna hemma på soldattorpen hade hustrurna till männen i livgardet och andra värvade regementen ingenstans att ta vägen, eftersom Karl XII drog in hyran till deras inkvartering så snart de lämnade Sverige. Det var dessa kvinnor som följde männen till fångenskapen i Ryssland och Sibirien. Alf Åberg har genom sin forskning följt dessa kvinnor i fångenskapen. Med soldathustrurna var det praktiskt taget omöjligt på grund av bristen på uppgifter, men han har lyckats registrera över 200 officersfruar och änkor och skildrar deras öden i fånglägren och efter hemkomsten. Han berättar också om de svåra problem som uppstod i Stockholm dit 12 000 flyktingar, kvinnor mest, flydde från Finland och Balticum.