Västertorp var något storartat och modernt när det byggdes. Under efterkrigstiden sattes människan i centrum och det fanns en öppenhet för konst och hur den skulle användas. Funkistidens strikta och rena ytor byttes mot önskan om att dekorera. När så byggmästaren Fritz H. Eriksson, en av samtidens stora i konstvärlden med mottot ?Konst för alla?, satte spaden i jorden började konstlivet snart att blomstra i Västertorp. En skulpturpark utan like växte fram. Konstnärer ville vara med och skapa det nya idealsamhället. Det byggdes ateljéer och många, som Arne Jones, flyttade hit. Den här boken handlar om konstlivet de fem första åren i förorten Västertorp söder om Stockholm, när det var som mest aktivt. Det och tidens fascinerande socialt engagerade stadsplanering.