I år skulle det svenska rasbiologiska institutet ha fyllt hundra år. Om det hade funnits kvar. Det lades ned 1958och med tiden har en rad felaktigheter och missförstånd kommit att prägla dess eftermäle.

Sverige var ett av de länder där detta tänkande fick fäste – vad man än kan höra var landet inte först och inte värst,men vi har ansvar för vår egen historia och de spår som lever kvar. Ola Larsmo följer upp framgångarna med förra årets Tio lektioner i svensk historia och fortsätter att vända på stenar i det svenska historiemedvetandet. Detär intressant att se hur rasbiologin växer fram. Men också hur värderingarna sedan ändrades och en demokratisk humanism växte fram. Om vi ska kunna välja rätt väg i framtiden måste vi också veta var vi kommer ifrån.