Hösten 1997 beslutade riksdagen att en nollvision skulle utgöra grunden för trafiksäkerhetsarbetet i Sverige, det vill säga att ingen på sikt skulle dö eller skadas allvarligt i trafiken. Sedan dess har dödligheten och skadorna minskat avsevärt trots en betydande ökning i trafikmängden. Liknande visioner har därefter formulerats på andra politikområden. Därtill har Nollvisionen som idé och reformpaket spridits till många andra länder. För att kunna förverkligas kräver en så ambitiös politisk målsättning som Nollvisionen, som i princip innebär att en viss dödsorsak och typ av skador ska utrotas, en hög acceptans och efterlevnad bland allmänheten. I denna rapport presenteras resultat från en återkommande enkätundersökning av befolkningens syn på olika trafiksäkerhetsåtgärder samt på det egna beteendet i trafiken.