”Pappa parkerade bilen vid kanten av en skogs­bilväg och vi gick ett femtiotal meter genom skogen fram till bäcken. Kvällen var ljum och molnig och det var vindstilla. Jag hörde några spröda fågelstrofer och ansattes direkt av inande myggor. Det kändes som om myggorna väntat på oss.”

I Västerbottens inland växer en pojke upp mitt under en brytningstid. Livet i den lilla byn sliter honom mellan det gamla och det nya, mellan nostalgi och framtidsdrömmar, mellan sin gammalkristna fostran och den pockande världen ute vid kusten. Men det är också en tillvaro där äventyren – oftast kring ån – utgör en möjlig väg till frigörelse.

Åminnen är en berättelse om gengångare och bil­tjuvar, om Gud och Hylands hörna, om bäck­metning och charter­resans intåg. Men det är även en skildring av Sverige, speglat i den norrländska åns ljuva, men förrädiska vatten.