Tjänarinnan är en elegisk kärleksroman, på en gång lätt humoristisk i tonen och sorgsen. Den är hisnande fräckt berättad och har inslag av svart komedi, med en ständigt närvarande metafysisk underton. Lars Gustafsson skriver om den uppflammande lusten hos en trött och cynisk man som omstörtande upptäcker något han inte visste om sig själv. Vad händer med en människa som tar farväl av sin själ? Dick Olsson är en idéspruta i sextioårsåldern, en gång ung stjärna i den expanderande svenska reklambyråbranschen. Han har dragit sig tillbaka till Texas med ett antal miljoner, och tar numera bara avancerade konsultuppdrag som imagemaker. Vissa dagar kommer en kolombiansk städerska för att ta hand om Dicks hus. Hon är smärt och mörkhårig och likväl en besökare från en annan värld med förstäder av kartonger och korrugerad plåt, med poliser som bär kulsprutepistoler och med eldar i gathörnen där de hemlösa värmer sig. Dick nås av budet att hans ålderstigna mamma har dött, ensam i sin överlastade våning i Stockholm. Samma dag tvingas han ta ställning till ett större konsultuppdrag från en mindre utbrytarrepublik i före detta Sovjetunionen som desperat kämpar för att vinna världsopinionens öra. Och samma dag han blir medveten om Eleonoras dofter och överväldigas av dem.